Nästa steg i livet!

Hej och hå!

Det har kommit en tid nu på sistone som jag känner behöver skrivas ner och dokumenteras.

Hela den här våren har varit som ett nyhetsflöde som fylls på med saker så fort jag tryckt på uppdatera. Jag vet egentligen inte när det började men förmodligen så var det i samband med att jag fick reda på att jag var topp 10 till det stipendiet som jag ett par veckor senare även fick veta att jag fick. Någonstans där vid samma tidpunkt var jag dessutom på två arbetsintervjuer – jag tar ju examen om mindre än en månad! (Höll på att skriva minut!! 😂 och det känns faktiskt som det)

Det hela slutade med att jag i princip helt enkelt kunde välja vilket av jobben jag helst ville ha. Efter första intervjun var jag ganska osäker på vad jag ville. Men efter den andra intervjun visste jag säkert. Så fort jag klivit ut genom dörren sa magkänslan att det senare alternativet var helt rätt. Sagt och gjort – jag tackade ja. I höst börjar jag jobba som lärare på Björkbergsskolan där jag haft praktik ända sedan sista året på gymnasiet. Det känns jättekul men framförallt tryggt att komma till en arbetsplats där jag känner mig hemma både bland personal, lokaler och elever.

Som ni förstår är det ju ändå väntans tider just nu. Den 4/6 ska vi ha en examensceremoni online. Frågorna är många, ska man klä sig fint (på överkroppen eftersom det ändå inte syns om man har pyjamasbyxor?) och hälla upp ett glas bubbel?

Innan ceremonin ska mitt examensarbete ventileras som det så fint heter. Mitt arbete är färdigskrivet och godkänt för ventilering. Men tills dess har jag knappt tre veckors ledighet att njuta av.

Ledigheten har hittills bestått till stor del av påtande i trädgården jag ska odla i år. För att få lite mer plats och även ha möjlighet att bygga ett växthus kommer vi inte att ha odlingen där vi bor. Men det är smidigt att köra dit och det är typ 10 minuter hemifrån med bil.

Well det är väl ungefär där jag är just nu. Det kommer att komma mer spännande nyheter i vårat liv. Det känns som att vi liksom är i en fas på väg mot nästa steg i vuxenlivet just nu och det känns både spännande men också läskigt och nervöst!

Jag bjussar på lite bilder!

• 

• 

• 

• 

Jag är kompassrosstipendiat 2020

Sommaren 2018 blev jag årets ungdomsledare i Hälsingland. Då skrev jag såhär på min blogg:

Att jag som 21åring får ta emot det här priset är helt galet. Jag kan bara drömma om hur långt jag kan fortsätta utvecklas – jag har ju hela livet framför mig.

Nu fyller jag snart 23 år och får ta emot, kanske, det finaste priset man kan få som ung ledare i Sverige. När jag skrev citatet ovan var det nog inte riktigt det här jag tänkte, och inte heller enbart två år senare. Kompassrosen är ett stipendium på 50000kr som varje år delas ut av Kungen till ledare som uppvisad mot, handlingskraft och omtänksamhet. För dig som vill läsa mer om stipendiet kan du göra det här.

Frågan är bara hur jag ska beskriva detta inlägg på samma sätt som jag skrev det tidigare inlägget. Jag vill förmedla en känsla som kanske kan beskriva lite hur jag känner men samtidigt förklara varför jag är värd det här priset.

Det har varit ganska svårt att ta in att jag ska få ta emot det här priset. Jag har vetat det i några veckor redan och haft svårt att hålla mig från att inte berätta för de som frågat. Det känns fantastiskt bra att få ha kommit så här långt. Det som är så fantastiskt med det här stipendiet är att det ger mig ännu fler möjligheter att utvecklas och bli en ännu bättre ledare. Pengarna som jag får ta emot planerar jag på att lägga på utbildningar som jag kan ha nytta av i vår kår och i scoutdistriktet. Ni vet ju att jag dessutom snart är färdig lärare och det här med att undervisa är verkligen min grej. Drömmen är därför att kunna gå utbildningar för att kunna utbilda andra, till exempel inom kåren och distriktet till en början. I slutändan är det ändå det lokala engagemanget som är allra viktigast för mig. Det här stipendiet tar inte mig någon annanstans utan jag vill fortsätta att verka och arbeta här i vårt närområde.

Mitt engagemang gör att fler barn och unga i Hudiksvall och Hälsingland får en meningsfull fritid. Förutom att vara scoutledare i Rogsta Scoutkår där jag varje vecka får chansen att lära ut nya saker är jag dessutom ordförande för vår förening. Som ordförande leder jag styrelsen och de andra ledarna. Tillsammans arbetar vi för att utveckla vår scoutkår. Det gör vi till exempel genom att gå utbildningar och drömmer om hur vi kan expandera och nå fler medlemmar till vår kår. Det är viktigt för mig att förverkliga det vi vill göra och att vi sprider energi och glädje till varandra att orka fortsätta sprida de värderingarna vi jobbar utifrån.

Jag är så otroligt stolt över det jag gör i vår kår. Det är en obeskrivlig känsla att se glädjen skina i de ungas ögon när vi haft en lyckad scoutkväll. Det är så fint att alla scouter får sin egen plats och får synas i vår gemenskap. Jag är stolt över att ha blåst nytt liv i vår scoutkår, något som var en av motiveringarna till stipendiet jag tog emot 2018. Jag är så stolt över att vår scoutkår växer och blir större, inte bara i medlemsantal utan även i engagemang.

Slutligen så vill jag tacka alla de som tagit mig hit.

Min älskade familj och all stöttning jag alltid fått av er. Från när jag ville tälta i vardagsrummet som liten i mitt färgglada tält till att våga släppa iväg mig på alla mina galna upptåg, och att ni alltid finns, i minsta lilla svacka har jag så många familjemedlemmar att luta mig mot. Marcus, Mamma, Pappa, Andreas med familj, Niclas med familj, Joacim med respektive, Mormor och Morfar och så vidare… Jag älskar er mest av allt i hela världen ❤

Hur man vet att man varit scout i hjärtat redan som liten plutt.

Mina bästa bästa bästa ledarkollegor, ni som tidigare har varit mina ledare. Ni som tog emot mig som åttaåring och alltid har hållit hårt i mig och delat all min glädje och lycka som scouterna tillför till mitt liv. Jag är så stolt över att få arbeta med er och det är så roligt att träffa er, prata med er om det vi gör men också om livet. Ni har blivit några av mina bästa vänner allihopa, oavsett ålder, vilken är väldigt spridd i vår ledarkår.

Alltid redo!

Till slut, tack till er, mina fantastiska lärare på gymnasiet. Ni är mina förebilder!! Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte någon gång vill bli er kollega. Kanske kan jag bygga vidare på min lågstadie-lärarutbildning och kunna undervisa i några av mina favoritämnen hos er. Det hade varit en dröm.

Världsscoutjamboreen i Nordamerika 2019

Jag har insett att det snart är ett år sedan jag gjorde ett inlägg här! Inte superkonstigt egentligen för jag prioriterar väl att göra andra saker. Men jag vill ända samla ihop lite bilder att kunna titta tillbaka på i olika sammanhang. Därför kommer två inlägg att komma – ett från sommaren och ett från hösten. Våren får falla i glömska, för att just nu kan jag typ inte minnas något jag gjorde då?

Här kommer i alla fall några bilder från vår härliga resa till USA i somras. Vilket otroligt äventyr detta varit. Dels var det ett äventyr för mig men också ett äventyr som faktiskt jag var med och såg till att alla dessa ungdomar kunde få uppleva. Det är något jag inte tänkt på riktigt eftersom jag själv uppskattat resan så mycket. Det är en fantastisk boost att tänka på att jag var en viktig person för att den här resan skulle bli av. Jag har fått så mycket erfarenheter och har lärt mig otroligt mycket under resan. Känner verkligen att jag växt som ledare. Inte konstigt ändå när man får vara med och ha ansvar för 35 personer i nästan en månad på andra sidan jorden!

Förutom upplevelsen och alla minnen har jag dessutom fått många nya vänner.

Alla svenska scouter hade gula eller blå kånken. Det kryllade av dem över städerna vi var i!

Stora bönan i Chicago

I Pittsburgh var vi på ett festligt ställe med mycket färger

Min patrull, Sarek (alla fyra patruller var döpta efter nationalparker i Norrland. Vår avdelning hette Kebnekaise)

Gillar den här bilden där hela bakgrunden bara är scouter, scouter och scouter! Vilken SJUKT cool upplevelse detta var!

Man kunde testa metalldetektor.

En höghöjsbana i skogen.

Mina tre ledarkollegor! Så roligt vi hade tillsammans! Här en dag när vi skickade iväg alla scouter på ett äventyr som vi inte fick plats på.

Hela våran avdelning sista kvällen på lägret. Hittar ni mig? 😉 tog flera minuter för mig själv att hitta haha!

Vår sista destination var Washington DC.

Återförenade efter nästan en månad ifrån varandra. Så himla skönt att komma hem till Marcus igen❤️

2018

Ännu ett år har snart passerat! I flera år förut har jag sammanfattat varje månad men förra året använde jag en funktion där jag kunde spara ner de mest gillade bilderna under året. Jag tänkte göra samma sak i år.

Och vilket år det har varit. Jag har gjort både det ena och det sjunde. Första halvåret var inte en höjdare kan man säga. Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde då. Jag hade liksom allt men kunde inte glädjas åt något. Det bästa jag visste var att åka ut på scouterna. Det gjorde mig så lugn och glad.

Sen kom sommaren och allt vände! Lägenheten såldes och jag flyttade hem till Byn. Jag mådde SÅ bra. Jag var ledig, umgicks med mina syskonbarn och jag kände mig SÅ lycklig. Jag träffade ett gäng nya kompisar, och spenderade tid med mins fantastiska kompisar, flyttade till en egen liten stuga och inredde precis som jag ville!

Sen kom augusti – scoutläger och andra påhitt. Och jäklars vad varm det var! En kväll där alldeles i början av Augusti var jag med min bästa kompis Madde. På något vänster lyckades hon övertala mig att skriva ett meddelande till en av hennes pojkväns killkompisar. På den vägen sågs jag och Marcus för första gången en fredagseftermiddag. Det hela slutade med att vi var med varandra hela helgen. Sen åkte han och jobbade och när han senare kom hem på torsdagen var vi med varandra igen hela helgen och så fortsatte det. Ibland kom han hem tidigare och överraskade mig. Ja ni förstår ju att jag pirrade runt och var bara kär. Och det är jag fortfarande! Efter ett par månader slutade jag sova i min lilla stuga och veckan innan jul lämnade jag tillbaka nyckeln. Så nu bor vi ihop!

Haha inlägget blev lite längre än jag planerat. Men nu förstår ni kanske lite hur året varit.

1. Min första dag på jobbet. Jag jobbade en termin på Malsta skola men nu i vår ska jag bara vara hemma och plugga igen.
2. Jag fick ta emot 5000kr för mitt arbete som scoutledare. Årets ungdomsledare i kommunen. Jag är så stolt att jag tror jag spricker!
3. Jag åkte till Cypern med konfagruppen. Kul!
4. Jag och Marcus innan en fest med hans nya jobb❤️
5. En dag när jag var glad för vi var påväg till Sundsvall och skulle köpa våra första gemensamma möbler.
6. La ut bilden på scouternas ”nationaldag” men den är tagen samma dag som jag tog emot mitt stipendium.
7. En till bild från cypern
8. Sommaren hade kommit och jag började känna mig glad igen.
9. Min finafina vän Madde. Hon har varit ett otroligt stöd hela året ❤️

Bra helg!

I helgen har jag premiäråkt på mina nya långfärdsskridskor! Yes – det finns isar som håller!

Både jag och Marcus slog till på black friday och beställde ett varsitt par på XXL. I torsdags var vi upp till Sundsvall på kvällen och hämtade dem. Vi kom upp till Borsta omkring 19.20 tiden, var inne på XXL i typ 20 minuter och sen kom vi på att vi behövde spolarvätska på Biltema. Sagt och gjort. 19.40 gick vi in där men det var slut. Så vi for upp på Jula istället. När vi gick in genom dörrarna sa jag ”åh tänk om vi hade kommit på lite tidigare att vi skulle ha köpt glödlampor på ikea…” då var klockan kvart i åtta. Marcus stegade på och hämtade det vi skulle på Jula och så kom vi fram till ikea åtta minuter innan dom stängde. Haha andra gången vi gör sådär på Birsta nu!

Igår var vi i Järvsö och käkade och lyssnade på Emil Assergård. Det var jättetrevligt och SÅ roligt. Efteråt hämtade pappa oss och så sov vi över i gäststugan. Imorse hade pappa fixat värsta lyxfrullen och sen begav vi oss hemåt för att åka skridskor. Har haft en jättebra helg verkligen.

Nu till veckan ska vi försöka renovera färdigt i sovrummet – jag har ju flyttat in hos Marcus nu och vi ska göra om lite här och var. Det tar verkligen mer tid än man tror!

10 bilder från den senaste tiden

Hej!

Ibland önskar jag att jag hade en inbyggd kamera som kunde hjälpa mig att minnas allt jag gör i mitt hektiska liv. Tyvärr ser det inte ut så och jag får därför använda mitt egna minne.

Jag skrev senast när jag fick mitt stipendium. Och det har jag ju sedan delat på instagram och facebook så det antar jag att alla som läser här, redan har sett. (Alltså själva motiveringen och det).

Innan det skrev jag nån gång i början av juni. Att livet var najs! Det kan jag tala om att – så är fallet fortfarande.

Jag fick ju jobb – på malsta skola. Som svensklärare i åk 4-6. Väldigt roligt men mycket utmanande. Det känns såklart bra att det är en utmaning. Jag får lära mig saker hela tiden och jag vet hur tråkigt det är på ett jobb där jag redan kan allt. Men det är såklart väldigt svårt och jobbigt ibland med.

Hur som helst. Lite senare in på sommaren – jag jobbade, hängde med kompisar, familj och något spektakulärt hände. ->

En av mina bästa tjejkompisar lyckades på något mystiskt sätt övertala mig att ta kontakt med en person jag aldrig tidigare träffat (vem gör ens det?!!?!) men hon kände ju såklart denna filur. Sagt och gjort. Vi sågs. Vi klickade. Vi…. jaaa vi blev tillsammans. Men det vet ni ju också. I alla fall ni som är vän med mig på facebook. Och instagram-folket har väl listat ut det vid det här laget. Men jag kan berätta mer om detta nån annan gång. Nu tycker jag nämligen att det räcker med text!

Tidigt på sommaren bodde jag hemma hos en av mina storebrorsor som bor där vi växte upp. Där bredvid är ju Hammarn, så jag tog tillfället i akt och började odla – för att sysselsätta mig.

Och med en hel del hjälp av mormor och morfar blev landet riktigt fint och grönt! Jag är verkligen fast i plant-världen nu och vill odla ännu mer nästa år!

Mina fina, fina, fina brorsbarn. Det fattas två på den här bilden. Men som jag älskar alla fem! Dom ger mig så mycket glädje och lycka. De är dem finaste ungarna i hela världen ❤️

Här är nummer fem i klanen, Bill. Som jag dessutom är gudmor åt. Han fyllde alldeles nyligen 1 år. Av mig fick han en jättegullig räv-lampa.

En sen så kom ju dom där dagarna när jag började se mig omkring i grannkommunen. Här är en fin dag i Jättendal.

Det finns jättesöta katter där också. Det ser lite ut som att jag nyper hårt i pälsen men det är bara att jag klappar honom samtidigt som jag tar bilden.

Plugget började igen – jag pluggar ju fortfarande på heltid utöver jobbet på halvtid.

Vi var på en dubbeldejt med det paret som parade ihop oss.

Och till sist en bild när han ligger på en täckt i solnedgången häromdagen och siktar på en kanadagås. (Tyvärr blev det ingen)

Jag har fått Hälsinglands Sparbanks Ungdomsledarstipendium

Jag har fått Hälsinglands Sparbanks ungdomsledarstipendium i Hudiksvall.

Att leda barn och ungdomar är mycket tidskrävande, och tålamodsprövande och rent ut sagt jättesvårt!

Men trots det älskar jag det. För det är så sjukt häftigt att kunna skapa förtroendefulla relationer och den bästa känslan är när man lagt ner massor med tid på att planera en aktivitet som barnen fullkomligt älskar. Det är helt fantastiskt att få vara en del av barnens uppväxt, se dem utvecklas från att aldrig tidigare ha tänt en tändsticka till att starta egna brasor att laga mat på.

Jag är inte scoutledare för min egen skull. Jag har 100% fokus på att alla barn ska synas, få ta plats och våga göra nya saker. Jag vill att alla barn ska få ta del av gemenskap, äventyr och utveckling.

Jag har själv fått det stödet från mina scoutledare sedan jag var åtta år gammal. Mina scoutledare som jag idag kallar mina kollegor. Och som jag kanske bestämmer över lite mer än jag borde…. 😉 Det är ju inte en slump varför de kallar mig för fru ordförande eller säger ”vi måste höra med kårchefen först”.

Att jag som 21åring får ta emot det här priset är helt galet. Jag kan bara drömma om hur långt jag kan fortsätta utvecklas – jag har ju hela livet framför mig fortfarande. En av mina högsta drömmar är att kunna jobba med scouting på heltid. Jag är en ”görare”. Vill jag något så gör jag det. Jag hoppas så innerligt att jag på något sätt ska kunna lyckas jobba med scouterna på heltid.

Jag vet inte hur jag ska tacka mina scoutledarkollegor tillräckligt. Utan er hade jag aldrig kommit så här långt. Ni gör ett helt fantastiskt jobb och det är en ära att få jobba med er.

Ett stort tack till alla som stöttat mig i utvecklingen av mitt ledarskap. Tack till alla mina lärare på ledarskapsgymnasiet – ni har varit en stor del av detta.

Och såklart världens största tack till alla fantastiska barn och ungdomar jag hittills fått vara ledare åt. Ni gör mig så lycklig.

Jag tar emot stipendiet på sparbankens jubileumsfest i rådhusparken lördag den 28/7 kl 13. Be there or be square!

Mitt nya boende

Här kommer några bilder av stugan jag flyttat till. Allt är inte klart än men det börjar bli rätt bra i alla fall! Ikväll har jag fixat med lite såna smågrejer, ni vet sånt som liksom aldrig blir av. Jag målade en hylla, satte upp en magnetlist till knivarna, fixade två tavlor och satte dekorplast på bänkskivan.

Jag bjuder gärna på fika! Hojta i förväg och kom hit nånting så ska jag berätta allt som hänt i hela mitt nya??? Liv!

Här till höger ska jag sätta upp 6 fotografier som jag tagit själv. Jag har bilderna hemma men jag lånade ut ramarna till Hannah och Ante när dom gifte sig och inte fått tillbaka dem… 😉 spegeln ska jag såklart sätta upp på väggen också.

Köket! Inte jättemycket förvaring… men det går. Köpte en bokhylla och har skafferi i underdelen av skåpet. Där ser ni också knivlisten och dekorplasten på bänken…

Hallen. Hade velat måla dörren vit också… men det får vi se hur det blir med. Ovanför skoskåpet vill jag sätta upp en rund spegel.

Sovrummet! Tavlorna ska upp på en hylla som jag målade idag. Har målat den i samma färg som väggen.

Det går bra nu!

Så himla mycket har hänt sedan jag bloggade sist. Både bra och dåliga saker. Och dåliga saker som har visat sig vara bra. Eller åtminstone bli mycket bättre.

Jag vill inte berätta allt här även om detta är det närmaste en dagbok jag har. Det här blir ju mer som en öppen dagbok och där alla kan läsa vill jag inte dela med mig av allt. Här vill jag mer dela med mig av positiva minnen och härliga upplevelser som jag sedan kan titta tillbaka på.

Nåväl. De senaste dagarna har det verkligen hänt SÅ många bra saker. Jag ska nämna några av dem.

Igår fick jag ett otroligt positivt mail där det meddelades att vi blivit beviljade ytterligare 25000kr till vårt scoutläger i Juli. Det innebär att jag sammanlagt samlat in 100 000 sedan i januari med hjälp av mina färdigheter i att skriva ansökningar. Är sjukt stolt över mig själv!

En annan trevlig grej är att jag hittat en så himla mysig stuga som jag ska flytta in till i helgen (förhoppningsvis). Jag har målat och donat den senaste veckan och det blir så himla bra. Lägger såklart ut bilder när jag flyttat in.

Och den tredje trevliga saken är att jag idag fick besked om att jag fått ett jobb som jag sökt och så gärna vill ha. Mer kan jag inte berätta, men jag ska så småningom.

En till kul grej är att jag blev antagen som avdelningsledare i lägret i USA nästa år! Det ska bli SÅ KUL.

Nu ska jag träffa en gammal kompis. Imorgon väntar en dag i stugan med ihopskruvning av ikeamöbler.

Livet flyter framåt!

10 bilder från Ayia Napa 2018

Denna vecka har jag varit nere på Cypern med konfirmationsgruppen. Förra året åkte vi till Assisi i Italien. På Cypern är det ortodoxa kristna och de firade påsken en vecka efter oss i år vilket då innebar att vi fick vara med under stilla veckan.

Vi hade några kyrkobesök, pilgrimsvandringar och påskfirande.

Första dagen vandrade vi längs havet och pratade om vattnets betydelse.

Andra dagen besökte vi två kyrkor och en moské. På kvällen var vi på skärtorsdagsmässa i en av kyrkorna som vi besökte under dagen. Nedan ser ni bilder från fredagens gudstjänst då man liksom bar Jesus kropp från korset till graven. Det illustrerade lokalförsamlingen genom att bära runt på denna grej runt byn som i en parad. Först gick alla under ”graven” och sen kysste man prästens hand eller lät prästen ta på en så att man välsignades.

På fredagen vandrade vi i ett naturreservat som heter Cape Greco. Så vackert!! Hade velat vara där mycket längre än vad vi var. Men vi vandrade ett par kilometer till en liten vik med havsgrottor där vi åt vår lunch och några badade.

När vi kom tillbaka till hotellet var det fritid så de flesta av oss stack ner på stranden och badade och solade. Jag passade på att plugga lite och njöt av solen.

På den sista dagen firade vi påsknattsmässa i samma kyrka som vi tidigare varit i. Eller ja fira och fira. Vi var där en stund, likt de andra dagarna. Man kan inte riktigt ta del av en tre timmar lång gudstjänst på grekiska om vi säger så. Men vi gick ut och in lite i kyrkan, var med och tände ljus och kollade på fyrverkerierna. Jesus är uppstånden! Glad påsk!

Bilden här närmast är på en känd, gammal ikon. Det är Maria (Jesus mamma) Prästen i församlingen berättade att många kvinnor som har svårt att få barn åker hit och ber vid ikonen och så löses deras problem? Häftigt! Man kunde även be för andra som man känner som har svårt att få barn och så.