Sommaren 2017

Hej kompisar!

Idag började högskolan igen och det känns som att det officiellt är höst nu. Det känns även som att denna sommar var den officiellt kortaste i hela mitt liv. Och ändå har jag varit ledig minst 5 veckor… Tiden har bara flugit iväg!

Min blogg används ju inte direkt till vardags längre men jag försöker ändå uppdatera den med speciella minnen som jag gärna vill kunna titta tillbaka på i framtiden om jag får lust med det. Jag tycker det är så praktiskt med en blogg istället för exempelvis en dagbok för jag hatar att spara på såna gamla klenoder. Här i bloggen kan jag lätt radera eller skriva om ett inlägg som är upp till 7 år gammalt. (fattar ni att jag bloggat i 7 år?) Det skulle jag inte kunna göra om jag hade skrivit dagbok hehe. Dessutom kan jag ju lägga till en massa härliga (ochmindre härliga för den delen..) bilder här också. Och så får jag ju skryta lite om vad jag gör även för resten av världen. Eller skryta kanske är fel ord. Jag vill ju såklart inspirera människor! Men fungerar inte det lite så att man visar upp vad man gjort (skryta?) och så blir folk avundsjuka och vill göra det dem också och vips så har man inspirerat någon. Nåväl, vad var det nu jag hade i åtanke med det här inlägget? Just det, sommaren 2017….

Började ju hektiskt med min och Moas resa upp till Kiruna. Jag kan än idag inte fatta att jag bestigit Sveriges högsta berg. När något är fysiskt jobbigt brukar jag tänka tillbaka på det och fnysa och tänka, att bestiga Kebnekaise, det var jobbigt. Men en fantastisk upplevelse som jag är SÅ stolt över.

Strax efter vår fjällresa firades midsommar traditionsenligt först hemma i goa gamla Stamnäs med traktor och vagn och dansande runt midsommarstången iklädd folkdräkt. Okej, jag ska vara ärlig, jag dansade inte runt stången i år. Skämmes på mig!

Direkt efter midsommar var det dags för sommarläger som jag planerat och sökt bidrag för under våren. Det kändes som att jag gjorde en god gärning som gav 11 barn möjligheten att åka på ett gratis scoutläger en vecka mitt i sommaren. Flera av barnen har hört av sig om att de vill börja gå hos oss nu i höst. (Vi börjar scouterna imorgon! Gissa vem som är mest taggad? Jag eller barnen?!)

Efter lägret var jag ledig från jobbet en vecka och hade det trevligt med Filip. Vi åkte till Dalarna och gick på Leksand sommarland, sov i tält på en camping och avslutade resan med att åka rodel i Rättvik. Det var en supermysig mini-semester med min älskling. När vi kom hem avnjöt vi några dagar i Filips morföräldrars stuga ute på Bergön där vi även spenderade några dagar veckan därpå när jag ändå jobbade på ICA i Stamnäs som är bara en mil från stugan.

Efter några intensiva jobbveckor började nästa lägeräventyr närma sig. Vi drog till England på Jamboree! Kan tala om att det var en händelse som hamnade högt upp på mitt livs -favorit-händelse-lista. Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva en sådan upplevelse. Med tre ord skulle jag beskriva resan: Händelserik, inspiration, kulturkrockar.

Väl hemma från lägret har jag knappt jobbat något utan för det mesta varit ledig och tagit det lugnt och gissa om det har varit skönt! Jag har umgåtts med mina bästa tjejkompisar Vendela, Madde och Jennie, vi har drukit vin och drinkar på uteplatsen och gått på krogen och åkt på bilbingo.Jag har haft lagom mycket att göra och hunnit vila upp mig inför den annalkande döds-matte terminen på Högskolan. Till min lättnad upptäckte jag idag att jag minns mer än jag trott från gymnasiet och kursen är väl inte megakomplicerad trots allt. Jag är ändå nöjd med mitt beslut att inte jobba någonting den här terminen utan satsa helhjärtat på pluggeriet. Det känns att jag behöver en lugnare höst nu och därför har jag även sagt ifrån mig scouttisdagar och onsdagskonfa. Därför är jag numera inte en superupptagen kvinna utan har även tid att vila ut.

Jag har inte mått så bra på den sista tiden. I våras var jag stressad tack vare allt vad skolarbete och jobb hette. Nu i sommar har problemen gått över till andra saker som känns som det jobbigaste i mitt liv. Jag tror inte jag faktiskt mått så dåligt över någonting som jag gör just över den här grejen. Jag är medveten om att det är bra att prata om saker och ting när man mår dåligt och det är sjukt att jag känner att det är så jobbigt att skriva detta. Jag mår dåligt för att jag har ont. Inte varje dag men i vissa perioder och det är lite oklart vad det kan vara. Läkare säger att det är vanlig mensvärk. Jag mår dåligt för det känns som att jag inbillar mig att jag har ont. Trots att jag ett flertal gånger svimmat eller kräkts av att jag har så ont. Eller inte kan stå upp, eller vaknar av att jag skriker i sömnen eller att även receptbelagd medicin inte hjälper mig mot det som gör ont. Och att jag provat i princip alla olika typer av preventivmedel (som behandling) men inget fungerar på mig. Jag har gjort 7 gynundersökningar det senaste halvåret. Och det är jobbigt att inte kunna göra andra förstådd med hur jag mår eller varför jag mår som jag gör. Eller varför jag känner att jag inte kan eller vill umgås med vänner, gå på fester och andra tillställningar. Det känns som att jag inte har en vettig anledning att säga nej och det får mig också att må dåligt och allt fortsätter i en ond cirkel.

Men jag försöker vara positiv och jag har faktiskt haft ett par bra dagar nu. Jag hoppas att det fortsätter att hålla i sig.

Sådär. Nu kan jag minnas både de bra och de dåliga från sommaren 2017. Tack för att just Du varit en del av den. Det värmer.